Rise and shine...
Det är så livet är bara, inget varar för evigt - inte ens det dåliga räcker
speciellt länge. Däremot kan det komma påfrestande ofta, dåliga saker,
tunga saker, saker man inte önskar någon... Vad gör jag då?
Jo, först bryter jag ihop ( så mycket man kan göra det med en liten baby),
sen blir jag rationell och snusförnuftig, på det brukar det följa en tid av vakkum.
När jag till slut tvingas ur min bubbla är jag ofta arg. Väldigt besviken och
obeskrivligt arg. Arg på livet, arg på känslor, arg för att jag är arg...
Nu har jag kommit till fasen "acceptans". Jag har accepterat att mitt liv
tagit en ny vändning, igen... Skillnaden denna gång är att nu tänker jag
inte göra smack! Nepp! NADA, nichts, nothing absolut ingenting annat än
fortsätta leva och se framåt. Jag lämnar all smärta och sorg bakom mig nu.
Jag har vänt varenda sten, varje gruskorn och jag har till och med
synat sandpartiklarna. Det tog ett tag, men nu är jag klar.
Viktigaste av allt i sorgeprocessen är att äta. Så här kommer dagens lunch:
Varm smörgås :)
Dela en ljus limpa på längden, bred på ordentligt med smör.
Blanda creme fraich med finstrimlad kassler, riven ost & Dijonsenap.
Smaka av med peppar och ev någon käck ört av behag.
Fördela "smeten" över brödskivorna och gratinera i ugnen till tjusig
färg. Servera med en sallad, om du har någon...
Kylskåpet brukar bli avsevärt tommare under lågvattenperioderna
i livet... Därav denna spartanska lunch.
Tack för alla fina kommentarer, de värmer...
Jaa livet är fan ingen lek. Önskar att jag kunde se allt så klarsynt som du verkar göra, själv känner jag mig alltid lika vilse och förvirrad och tror att livet ska ta slut när släggan kommer emot en.
Sköt om dig kära du. Kram.
Du verkar vara en förnuftig människa, dina tankar känns bra.
Du är viktigast ta hand om dig, du har ju någon viktig att ta hand om själv!
Hej gumman! Jag har varit dålig på att läsa och kommentera i din blogg på sistone, det har varit mycket att tänka på här också (och mer lär det väl bli). Tack för alla kommentarer som du gett mig gällande packning i bb-väskor, och förberedelser inför bebisens ankomst. Känns helt vrickat att jag gått över tiden nu.
Det låter som att du har haft en tung period bakom dig och jag vet inte om du tagit dig igenom den ännu... men däremot så vet jag att du är en stark person, så oavsett vad som ligger bakom, så är jag säker på att du kommer ta dig igenom detta, en erfarenhet rikare (på gott och ont). Livet har helt klart sina toppar och dalar och ibland behöver man de tråkiga stunderna för att åter kunna se och uppskatta allt det fina sen, även om det känns bra avlägset när man är mitt inne i sorgeprocessen.
Se till att ta väl hand om dig och din lilla flicka nu! Kom ihåg att jag tänker på dig, även om jag inte hör utav mig speciellt ofta!
Massor med varma kramar från mig till dig!
kramar om jättehårt
