s i e n n e i s

Jag har funderat lite på dethär med barn. Babymarknaden har
fullkomligen exploderat och det finns så oändligt mycket saker.

Har vi, föräldrar, blivit mer måna om våra barn?
Vågar vi stå mer för våra barn eller är det kompensation för
all tid vi INTE är med dem?

Många äldre rynkar på näsan åt att dagens föräldrar drar med sig
sina små överallt... Är det avund?
Eller tycker de verkligen att barn inte ska få ta plats?

OM normen hade sett annorlunda ut när de var småbarnsföräldrar,
hade inte då de också varit överlyckliga att kunna ta med
sin skatt överallt?

Jag inbillar mig att de egentligen beundrar och avundas dagens
mammor och pappor som kan, vågar och vill utforska livet MED
sina barn... Gamla vanor dör långsamt, men inte älskade väl
de sina barn mindre? Det var ju bara så det var då?!

Eller?...